Jag lever i ett annat land nu
Jag lever i exil
Dit där jag en gång bodd är det många mil
Det är ingen som har tvingat mej hit
Jag är här för att jag ville det själv
Dom säjer att jag blev förvisad
en ljummen junikväll
när män och kvinnor fann varann
I sommarens första dans
att det var just då dom tog mej
och förde mej nån annanstans
Dom säjer att jag gick för långt
och brände min sista chans
Men när gryningen kom
och ni sov i dröm och rus
och allt var tyst på gator och i hus
skrek en droppe blod på hennes vita blus
och våra skuggor dansade på väggen
fram längs den vassa eggen
Jag har vad jag behöver
Det är lite som saknas mej här
och det är längesen nu
jag längtade efter att ha nån kär
Förr ville jag ha allt eller mera
Jag var rastlös och aldrig tillfreds
Jag bet mina naglar intill köttet
och tankarna brände och sved
Den ena dan följs av den andra
Skyarna kommer och drar förbi
och jag kan inte längre skriva någon
förljugen poesi om förhållanden
som det kan gå att leva i
En ljum kväll i juni
långt från mörker och höst
En ljum kväll i juni
när svek fick ge vika för tröst
En ljum kväll i juni
varm som en kvinnas bröst
såg jag våra skuggor på väggen
dansa fram längs den vassa eggen
Jag ville dej aldrig nåt illa
men jag gjorde ont ändå
Det är bäst nu att jag håller mej stilla
nu när jag vet hur det kan gå
Och om du ser längs vägen en okänd man
så är det kanske han som bara försvann
en vacker kväll i juni
då inget mänskligt hjärta kan se
två skuggor på väggen dansa
fram längs den vassa eggen
