En pojke sprang ut i den svarta natten
med regnet piskande mot pannan
Han skrek hela vägen
ner till elden på stranden:
Jag ska bli en annan
Jag minns det så väl ännu
Jag ville inte bli som du
Jag kan se dina händer
som far fram över bordet
där du alltid satt mitt emot mej
Det är mina händer, mina ögon nu
Vad var det som tog emot så fär i dej?
Vi slogs i tystnad utan ett ljud
Jag ville inte bli som du
Två stolar står tomma i männens hus
Två hjärtan slår samma slag
Vi går förbi varann i ett
allt dunklare ljus
Det är ett långt farväl
efter en lång dag
Jag har ett hål i bröstet
som aldrig blir fyllt
som ständigt gapar efter mera
Vingarna vill upp men fötterna har fastnat
som i en sugande lera
Det som var ett gick sönder och itu
Jag ville inte bli som du
Ser du pojken som springer
han springer ännu
med regnet piskande i pannan
Han springer längs gator
springer längs stränder
Han springer för han törs inte stanna
Kan du se det, kan du se det nu
Den där pojken är också du
