Nere vid Zinkensdamm
en juninatt
gick jag och
undrade
vart jag hade vart
På Hornsgatans
öde stråk
mötte jag dej
Vi gjorde sällskap
hem
Vi gick hem
till mej
Sällan visad ömhet
brann som en glöd
i mej
Och ett barn i trasor
skrek efter bröd
i dej
Solens första strålar
kom genom rutans
skumma glans
och en koltrast
satt och sjöng
på ett tak någonstans
Och när vi vaknade
föll regnet ner
Vi köpte rom och
frukt och
något mer
På Tantolundens
golv av gräs
under blad och gren
där låg vi och drack
rom i regnet
rom så ljus och len
Och jag sa: Jag
tycker om dej
Och du sa: Jag
tycker om dej
Det var väl bara
nåt som vi sa
som vi sa för att
det lät så bra
I oktobernattens grav
i Stockholm svarta skog
värms jag än av
det du gav
och det du tog
På hyllan under
spegeln
där står din
läppglans kvar
Buteljen ligger tom
i regnet
Där våta löv far
