jag har seglat över haven
snart nog i 20 år
lärt hur dystra dagar
kommer och går
alla oceaner
har varit för mig en bädd
och storm på vilda vatten
jag aldrig varit rädd
men nu kallar mig den jord
där i norr den sköna nord
och det tär min kropp och själ att jag ej är där
och för mitt inre öga
ser jag skogens stammar höga
i den plats som för mig kan kallas hem
brevet från min son
kom likt vinden norr ifrån
en dröm att följa pappa
att gå i faderns spår
så drar jag sakta handen
genom mitt gråa hår
och fårad kind i stillhet
jag stryker bort en tår
ja nu kallar mig den jord
där i norr den sköna nord
och det tär min kropp och själ att jag ej är där
och för mitt inre öga
ser jag skogens stammar höga
i den plats som för mig kan kallas hem
längtans starka vingar bär mig hem
skall aldrig mera lämna släkt och vän
i sverige finns det kvar jag minns dig kära far
ung och störst i sinnet
inga drömmar sköts i sank
jag matats har med minnen
fast utsvulten och pank
men när villheten i hjärtat
men ålder viker bort
och tankar om ett äventyr
kan jag minnas år som gått
ja då kallar mig den jord
där i norr den sköna nord
och det tär min kropp och själ att jag ej är där
och för mitt inre öga
ser jag skogens stammar höga
i den plats som för mig kan kallas hem
men nu kallar mig den jord
där i norr den sköna nord
och det tär min kropp och själ att jag ej är där
och för mitt inre öga
ser jag skogens stammar höga
i den plats som för mig kan kallas hem
