|
Home » O »
Ola Magnell »
Medan hökarna kretsar
|
Barnen ber
och tomten ler
och solen tittar fram.
Stugan lyser trygg och röd i höga norden
medan hökar skyddar varje land och varje stam
från sig själv och alla farorna på jorden.
Hemma här är våldet dolt,
men harm och vrede växer fort
över lögnen, över terrorn, över morden.
Listan kan bli lång men materialet är för stort
och det stockar sej i halsen inför orden.
Kejsaren förskansar sej i maktens vita hus,
dit han valts av fria världens demokrater.
Dem har han vänt ryggen i ett maktfullkomligt rus
i sitt hov av löftesrika psykopater.
Men vem har valt just dem att bära frihetens standar?
Vem har gett dem rätt att mörda våra bröder?
"Gud" är deras svar.
men Gud är knappast anträffbar
för en människa som offras och förblöder
Flaskan töms
och smärtan glöms
och anden glimtar till.
Stundom känns det som att sätta liv i liket.
Ingen vet
med säkerhet
vad någon annan vill
ens när någon annan uppger sista skriket.
Och du frågar vinden:
"Varför är vi här, vad gör vi nu,
när vi ändå inte duger till soldater?"
Men vinden ställer inte upp för någon intervju
och blåser inte liv i någon krater.
|
