Jag var ung, jag var vild
Jag var ständigt på väg
Jag slet mig fri från vad som än
höll mig fast
Jag strök runt husen om nätterna
Jag såg en repstege hänga ner
från en prinsessas torn
Staden därnere var som en
labyrint av kristall
Vi var två akrobater på ett tivoli
i en svajande mast
Vi släppte taget och landa på slätterna
där ingen lever, där ingen bor
Hon skulle rädda sin familj
var deras sista hopp
Hon skulle tända igen
vad dom andra släckt
Hon flydde från det där
men hur långt vi än åkt
hade det inte varit nog
hade det inte räckt
Och jag sa: veva ner rutan
låt vinden ta ditt hår
Jag ska ta dig från den här vintern till vår
Vi ska gå där ingen gått
där ingen går
Den stora bilden, den stora världen
och vinden i ditt hår
Och hög var himlen och fri var vår sång
Ett barn blev fött uppe bland bergen
där stjärnornas fall
strimmade mörkret som fyrverkeri
och norrskenet flammade och böljade
av och an
Vi höll vårt fort, vi höll vår mark
men till sommaren gick hon upp om nätterna
hennes röst blev hård och kall
Hon stod vid fönstret med blicken i fjärran
som om hon hörde röster
från ett lämnat land
Och jag sa: veva ner rutan
låt vinden ta ditt hår
Jag ska ta dig från den här vintern till vår
Vi ska gå där ingen gått
där ingen går
Den stora bilden, den stora världen
och vinden i ditt hår
Nu jobbar jag ute på plattan
rullar dom här vagnarna in och ut
Jag såg henne vid en gate vid jul
Mannen hon har nu klär henne bra
Såg planet ´lyfta sen från bana A
försvann upp genom molnen med ett tjut
Hon har vad hon har nu
Jag har vad jag har
Hon är fast menjag ska ta mig ut
härifrån en dag
Och veva ner rutan
låt vinden ta mitt hår
Jag kan ta dig från den här vintern till vår
Jag ska gå där ingen gått
där ingen går
Den stora bilden, den stora världen
och vinden i mitt hår
Somliga ser bara marken runt fötterna
Andra ser bara himlen däruppe
Men jag har sett den stora bilden
