Daggen glittrar på ängarna
när solen går upp
Jag har femti mil att köra
som en kula i ett lopp
Jag är kär i en kvinna
som får mig att känna mig som en man
Jag längtar efter hennes kyss
hennes famn
Jag längtar efter att få
säga hennes namn
Jag är kär i en kvinna
som har gett mig blodad tand
Jag vill försöka en gång till
Jag vill bygga upp det här igen
Jag vill göra vad jag aldrig gjorde
vad jag borde gjort för längesen
Men det är aldrig försent
att bryta upp och börja gå
Det är aldrig försent när man är två
Jag har fyra hjul som rullar
och ett hjärta som slår
Jag har redan mina händer
mina läppar i hennes hår
Jag har min stund på Jorden
och nån som väntar
när jag kommer fram
Det är inget jag vill ha
som jag redan har haft
Men jag hälsar som var där
dom som gav mig kraft
Jag har min stund på Jorden nu
och hennes varma famn
La la la la...
Jag är en ensam varg på väg
Önskar att jag kunde va som dom
som alltid samlas tillsammans
som alltid tycks tycka så mycket om
att va ombord
alla dom som sjunger i kör i samma land
Men jag är den jag är
Jag har min egen väg att gå
Jag har mitt öde att ta hand om
mina hinder att rå på
Jag tar mig an vad det än är
Jag tar mig an det som en man
Det är en sorglig historia
den där om mannen som dog
av hunger och törst
för att han aldrig kunde få nog
av allt han jagade efter
Ah, det måste ha vart tufft
när han upptäckte tillslut
att allt det där var bara luft
Jag har fyra hjul som rullar...
Det är inte dom starkaste som vinner här
som klarar sig bäst
och inte heller dom som tänker mest
Kan du (förändra och förändras?
Kan du stå upp för dig själv?
Kan du hålla liv i drömmen?
Kan du gå emot strömmen
och ändå flyta med
nedför det här livets älv?
