Jag ligger i sängen Hon står vid fönstret och ser
snön falla, flinga för flinga faller den sakta ner
Hennes kropp som rymmer hennes själ
hennes väsen och ande den har ett linjespel
som ingenting annat har
På hennes rygg stannar arméerna upp och sluter fred mitt i striden
På hennes rygg finner en pilgrim en källa där vattnet hejdar tiden
Hennes rygg är ett landskap hon nästan aldrig ser en karta för en drömmare som jag
Dropparna rinner på rutan nu för hon sin hand
genom håret och låter det falla över axeln fram
Hennes (Em) nacke är vit det var längesen solen kysste den
Inte så vit som snön därute Ändå lyser den
som inget annat gör
På hennes rygg stannar arméerna upp och sluter fred mitt i striden
På hennes rygg finner en pilgrim en källa där vattnet hejdar tiden
Hennes rygg är ett landskap hon nästan aldrig ser en karta för en drömmare som jag
På hennes rygg ser min blick all denna världens välbehag
Hon vänder sig om och ser på mej och frågar vad det är
Jag sätter mig upp i sängen och säjer: Om jag visste det
På hennes rygg stannar arméerna upp
På hennes rygg finner en pilgrim en källa
Hennes rygg har tiden skulpterat fram ett landskap för en drömmare som jag
